Fotbollens mörka 80-tal, del 2

Det är den 15 april 1989. FA-cupens semifinal mellan Liverpool och Nottingham Forest ska spelas på Sheffield Wednesdays hemmaarena Hillsborough Stadium. Innan matchen ens börjat kommer namnet att förknippas med ett stort öppet sår i hela staden Liverpools historia.

Tågen som ska frakta fansen är försenade. Utanför stadion uppstår ett jättetryck mot de vändkors som ska räkna in Liverpoolfansen. Trots att de är den större klubben har fansen tilldelats den mindre läktaren. Situationen börjar bli kritisk. Det är första gången polismannen som har ansvar för matchen, David Duckenfield,  upplever något liknande. För att lätta på trycket beordrar han att man ska öppna en av utgångarna för att släppa in folk. Ett ödesdigert misstag.

Folk väller in. Matchen har redan börjat vilket ökar stressen. Trycket mot skyddsnätet blir så stort att folk börjar klättra över. Först märker domaren inget, inte förrän en polis rusar fram till honom och ber honom blåsa av.

Nu blir planen en sjukstuga. När man börjar få kontroll och överblick över situationen står omfattningen av katastrofen i sitt förskräckliga ljus. Den dagen dör 94 personer på Hillsboroug, ihjälklämda under folkmassan. En person dör några dagar senare och en ett år efter katastrofen. Totalt 96 döda. 766 personer är mer eller mindre svårt skadade. 

Tragedin är tillräckligt stor där. Men det ska strös salt i såret. 

Trots rapporter om att det var en olyckshändelse, möjligen förvärrad av polisens ingripande pekade  media snabbt ut Liverpoolfansen som orsaken till katastrofen. Händelserna vi Heyselstadion spökade igen.  Värst var The Sun som under rubriken The truth, Sanningen anklagade fansen för att ha plundrat de döda, hindrat hjälppersonal och polis och naturligtvis var det de som orsakade allt.

Sen den dagen är The Sun bojkottad i Liverpool. Inte bara av Liverpool fans. Everton ger inte intervjuer till the Sun, den säljs ingenstans och överallt ser man affischer och t o m taxibilar med budskapet - köp inte the Sun.

För the Sun ljög. Något som vidimerades av samtliga undersökningar som gjordes i anslutning till olyckan och efteråt. De drabbade familjerna startade en lång bitter kamp för att få fram vem som var ansvarig för olyckan och få upprättelse från Suns lögner. Man motsatte sig bilden av att allt var en olycka, som fastslogs vid undersökningen 1990.  En civilrättslig process mot Duckenfield och hans kollega misslyckades år 2000. Men det hindrar inte en scouser.  Justice for the 96 är slagordet. Och. 2012 tas fallet upp igen. Två nya utredningar görs. 2014 kommer resultatet. Utredningarna fastslår att Hillsboroughkatastrofen inte var en olyckshändelse och att de skyldiga till dödsfallen fanns bland polisen, räddningspersonalen och förvärrades av designen av arenan. Fansen gick helt fria.

Stämningen i Liverpool gick att ta på. Minnesmärket vid Anfield road, vid den tiden vid Shankly Gates dränktes av blommor. Anfield road blockerades av hyllningarna. Men det var inte färdigt. Nu löd de nya skyltarna vid minnesmärket. We've got the truth - now we want justice!  Vi har fått sanningen. Nu vill vi ha rättvisa.

2017 inleddes rättegångar mot bl a Duckenfield. I oktober ifjol frikändes han från dråpanklagelser. Men än är inte ansvarsfrågan helt utredd juridiskt. 

2020 hölls den sista minnesgudstjänsten för de 96. Familjerna vill gå vidare på andra sätt. Men fram till idag har minnestillfällena fyllt både Anfield Road och Liverpools katedraler. Och att minnesgudstjänsterna nu avslutas innebär inte att de 96 är bortglömda. 

© Copyright Bäckmans Beatlesresor!