Bäckmans betraktelser över staden han läst sig älska.
Det är bara att erkänna. Jag är förälskad i Liverpool. Det är inte världens vackraste stad. Det är inte världens fulaste heller. Men den har något som inte andra städer har.
Scousers. Scousers är vad den som anser sig själv som Liverpoolbo kallar sig själv, med stor stolthet. Scouse är också den speciella dialekten som Scousers talar. Och egentligen är det namnet på en maträtt! Det intressanta med begreppet scouser och scouse är att ursprunget är norskt! Det är samma ord som i vårt lappskojs! Och en scouse är samma rätt som norrmännen kallar lapskaus, en gryta på rotfrukter och kött. (Inte den där potatismos och köttröran vi fick i skolan i Sverige).
Det är också norrmännens fel att scoucers kallas scousers. Norska sjömän hade med sig sin maträtt och bjöd gärna sina tillfälliga värdar på den. Den blev så uppskattad att andra engelsmän började kalla Liverpoolborna för skaus-ätare - scousers! Begreppet är faktiskt ganska nytt. Det började inte användas förrän i slutet av 50-talet. Nu ska vi inte döma scousers efter maträtten som ärligt talat är - så där... Men scousers, Liverpoolborna är sannorlikt Englands vänligaste, gladaste och roligaste människor. Och det handlar inte om att de tycker det själva. År efter år ligger dom i toppen på de undersökningar som görs i ämnet. De är helt enkelt Englands Göteborgare. Liverpool är också en mycket öppenhjärtlig och tillåtande stad. "Det bästa med Liverpool är att här får man vara sig själv" sa en scouser till mig på senaste resan. Jag håller med honom. Det är få ställen där jag träffat så många udda människor - som alla passat in!
Mer om språket scouse
© Copyright Bäckmans Beatlesresor!