AMERIKANSKA INBÖRDESKRIGET AVSLUTADES I LIVERPOOL
Det sista slaget i det amerikanska inbördeskriget 1861 och 1865 hölls visserligen i Palmito Ranch i maj 1865. Men den sista enheten som verkligen kaplitulerade var sydstaternas krigsfartyg CSS Shenandoah som strök flagg 6 november samma år. Då låg hon vid Pier Head i Liverpool!
Shenandoah var ett symboliskt skepp på många sätt. Det hade sänkt eller beslagtagit 38 nordstatsskepp, mest valfångare och handelsfartyg. Det var också från Shenandoah det sista skottet i inbördeskriget avlossades i juni 1865. Att CSS Shenandoah befann sig i Liverpool berodde på att kapten Waddell inte kände till att sydstaterna kapitulerat. Han fortsatte helt enkelt att attackera handelsfartyg som om kriget pågick.
Utanför Alaska stötte han dock på ett skepp från Liverpool, Barrocouta, som meddelade honom att kriget var slut. Waddell antog med all rätt att om han skulle åka hem till amerika så skulle segermakten anklaga honom och besättningen för piratverksamhet. I fredsuppgörelsen hade man nämligen bara gett amnesti till soldater, inte till sjömän! I Liverpool släpptes Shenandoahs besättning fria och båten blev en turisattraktion innan den såldes tillsammans med tre andra sydstatsskepp av den amerikanska konsuln i Liverpool.
Faktum är att flera av skeppen var byggda i Birkenhead. I efterspelet fick den officiellt neutrala brittiska regeringen betala ett skadestånd på £ 3 000 000 för att de tillåtit sydstaterna att köpa skepp i England och även använda Engelska hamnar. Genom att använda de brittiska hamnarna kunde man undgå nordstaternas blockad. Liverpool var vid den här tiden en av världens ledande varvsstäder. Man levererade ett av söderns verkliga flaggskepp, CSS Alabama som under kriget förstörde 447 skepp, 65 handelsfartyg och tillfångatog ca 2 000 sjömän innan det stötte på USS Kearsage vid slaget vid Cherbourg – utanför Frankrike!
Det var inte så konstigt att den gick under just där. Alabama ankrade aldrig i någon amerikansk hamn! Hon var förövrigt förklädd till vanligt handelsskepp när hon lämnade dockan i Birkenhead första gången. Faktum är att den livliga kontakten med sydstaterna fick nordsidans president Abraham Lincoln att hota med att förklara krig även mot England om man inte satte stopp för handeln. Det verkar kanske halsstarrigt, med tanke på att han samtidigt förde sitt blodiga inbördeskrig, men om han skulle ha satt hotet i verket hade han räknat med stöd från Ryssland.
Det fanns andra anledningar till att Liverpool hade en roll i inbördeskriget. Man kan anta att mångas sympatier låg hos sydstaterna. Stadens välfärd var ju delvis uppbyggd på slavhandel! När sydstaterna tog en massiv seger mot nordstatsarmén vid Manassas i juli 1861 hissades sydstatsflaggan på Allerton Hall. Den blev sedan en ganska vanlig syn i staden.
Bomull var en av de viktigaste varorna för handeln i staden. Pengarna sattes före de humanistiska värdena – då som nu får man väl tyvärr lov att säga. Det märktes inte minst i de engelska tidningar vars rapporter om bomullshandeln är mer präglade av oro än det faktum att kriget var ett av de blodigaste som dittills utkämpats.
Bland de vanliga britterna låg trots allt sympatierna hos nordsidan. Man räknar med att ungefär 100 000 britter slogs i kriget. Några följde med sydstatsskeppen över, för att de var byggda i stan och för äventyrets skull. Men den stora merparten tycks ha engagerat sig mot slaveriet. Det är i och för sig inte heller så konstigt. Storbritannien förbjöd slaveriet redan 1833 – med viss fördröjning där Ostindiska kompaniet höll till. Både nord- och sydsidan hade under kriget konsulat i Liverpool (t i m på samma gata). Det ledde i sin tur till ett omfattande spionage mot varandra. Och företagsamma handelsmän drog sig inte för att göra affärer med båda sidor.